Hyllningsvisa till svenska sommarmän

Jag ger mig av, sommarkvällen är kvav,
har inte många krav, vill bara sprida min sav.
Lämnar min trygga terräng, mot en nybäddad säng,
jag ska inventera, mitt grabbgäng.
Nordligt, sydligt, västligt och öst,
vartän jag beger mig finns en gosig mans röst.
Jag åker buss, åker tåg, åker buss igen,
jag har packat lätt, jag lånar resten av min vän.
Äntligen! Resans första hamn,
jag ser ut genom bussfönstret å, finner min famn….

Man, där stå en man.
Där står en man.
Han väntar på mig.       x2

När jag känner att jag fått allt vad jag vill ha,
loggar jag in på SJ, bokar resa samma dag.
Sista minuten det är livet, att jag kommer det är givet,
klivet iväg, ååh, jag älskar denna färd!
Lämnar lägenheten i ett rättså sjaskigt schack,
när jag tar mitt pick och pack och placerar ragget i ett fack:
Var det långsamt, hjärtligt, utdraget och skönt?
Eller hastigt, påfluget? Ja, nästan inte lönt?
Blickar framåt, jag ska inte låta mig bli kär,
han är en i mängden fastän, han står där….

Man, där stå en man.
Där står en man.
Han väntar på mig.       x2
Aaaah…

Visst kan jag sova på soffan, kul att se hur du bor,
inte visste jag att den här hålan var så stor.
Han är så glad att jag är här, han bryr sig inte om,
var jag varit, vart jag är på väg, om jag älskar honom.
Vad nöjsamt att få dela den här stunden med dig,
men nu är det dags att jag beger mig.
Vänder hemåt, uppfylld, nöjd och glad,
har inte tänkt det minsta på min kära hemstad!
Detta är min bas, min rot, mitt älsklingsplace,
jag letar systematiskt tills jag finner, hans fejs!

Man, där stå en man.
Där står en man.
Han väntar på mig.       x2
Aaaah…